Speaking Memories

Utställningen Speaking Memories – Förintelsens sista vittnen berättar om dem som var där. De med personliga minnen och erfarenheter från Förintelsen. De som överlevde.

Utställningen ger tillgång till USC Shoah Foundations videoarkiv med över 55 000 vittnesmål från överlevande och vittnen av Förintelsen och andra folkmord. Dessutom ställs föremål från koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau ut. Allt detta visas för första gången på ett museum i Sverige, vilket gör utställningen unik. Speaking Memories skildrar också livet efter befrielsen genom berättelser och arkeologiska fynd från ett flyktingläger på Lovö utanför Stockholm. Lägret var aktivt under slutet av andra världskriget.

Big Image har printat bilder på tapet, folie och tyg till utställningen. I början av utställningen finns ett foto med en hög av resväskor från Auschwitz-Birkenau. Den bilden är printad i våder på både tapet och folie, längderna av olika material har färgmatchats och smälter snyggt ihop tillsammans. Big Image fick möjligheten att intervjua produktionsledare Pernilla Tenje och projektledare Susanna Zidén om utställningen.

Berätta gärna om bakgrunden till Speaking Memories och vilka känslor ni och medskaparna till utställningen vill väcka?

Utställningsproduktionen är ett samarbete mellan Föreningen Judisk kultur i Sverige, USC Shoah Foundation och Auschwitz-Birkenau State museum. Fotograf Karl Gabor har dokumenterat och porträtterat överlevande från Förintelsen under samarbetet.

Då vi påbörjade utställningsarbetet, kände vi att det var viktigt att skapa en utställningsmiljö som både ger plats för de fruktansvärda upplevelserna som de överlevande beskriver men samtidigt förmedlar hopp. Vi ville att miljön skulle vara neutral och avskalad så att vittnesmålen tydligt kom fram. Det har varit viktigt att lyfta fram de avporträtterade som idag levande människor, därför valde vi också att återge porträtten i färg.

Hur har ni arbetat med utformningen av Speaking Memories?

Utställningen består av porträtt, personliga vittnesmål, fakta om Förintelsen, föremål och en digital installation ”Dimensions in Testimony” skapad av USC Shoah Foundation.

Vid ingången till utställningen finns en av de överlevande på ett stort porträtt. Vi valde att inte använda oss av historiska dokumentära bilder i gestaltningen av utställningen. Istället fick nutida porträtt av de överlevande och vittnesmålen vara i centrum. Utställningens första rum är en mörk och avskalad entré och introduktion till utställningen. Här möts besökare av ytterligare ett stort fotografi på vägg föreställande en hög med massvis av resväskor som finns på Auschwitz-Birkenau State museum. Intill bilden visas en av alla dessa resväskor. Vi valde att använda matt tapet till båda storbilderna.

För utställningsformen hämtade vi inspiration från Förintelsemonumentet i Berlin, en miljö av mörka rektangulära formationer där besökare vandrar omkring. Vår tanke var att skapa en ljus version av monumentet. Arkitekturen är gjord så att besökare kan få en enskild upplevelse men samtidigt känna gemenskap med andra besökare som skymtar och rör sig bakom och mellan formationerna. Varje porträtt har fått sin egen väggmodul och form, Pernilla har ritat dem så att vi kan variera avstånd och djupverkan mellan porträtten. Väggarna är släta och grå, och skapar en neutral inramning till porträtten som är upplysta bakifrån genom ljuslådor. I miljön har vi utgått från färgerna ljusgrå, midnattsblått, vitt och trä. Ofta används svartvitt som kontrastfärger i utställningar om Förintelsen. Ambitionen med vårt färgval har varit att skapa en varmare och tryggare känsla i miljön som gör att besökare vill stanna upp och ta del av vittnesmålen. I rummen finns också flera sittytor för att besökare enskilt eller i grupp ska kunna slå sig ner och samla tankarna en stund.

Porträtten och vittnesmålen kompletteras med fördjupningsfakta, bl.a. genom en tidslinje, och föremål.

Hur har mottagandet av Speaking Memories varit?

Intresset och efterfrågan har varit stor och utställningen har haft många besökare. De skolvisningar som museet erbjuder har i princip varit fullbokade från dag ett. Historiska museet har därför beslutat att förlänga utställningstiden för Speaking Memories så att den nu kommer att visas fram till den 8 december i höst.

 Är det någon reaktion eller händelse från utställningen som skapat ett extra starkt intryck hos er?

Projektet har inneburit många starka möten med överlevande, inte minst när några av de avporträtterade kommit till museet och spontant lett visningar i utställningen. Ett rörande minne för Susanna är från filminspelningen med Livia Fränkel och Adéle Schreiber. De har i många år generöst delat med sig av sina erfarenheter från Förintelsen i olika sammanhang, men jag tror inte att de har pratat med varandra om sin första tid i Sverige förrän nu. Det var många minnen som väcktes till liv vid det samtalet – om första bostaden, att lära sig ett nytt språk, hitta ett jobb, träffa kärleken eller för första gången vara fri att träffa kompisar, gå på fester och teater. De här minnena visar att de personer som porträtteras i utställningen verkligen har överlevt och att livet kunnat gå vidare. Det ger hopp.

Pernilla har varit mycket ensam i utställningsrummet och placerat formen, porträttbilderna, texterna, läst och lyssnat på de personliga berättelserna, personerna har stärkt mig i tankar och som människa. Mötena med de överlevande har varit de bästa händelserna.

Det är 80 år sedan andra världskriget bröt ut, vad tror ni är det viktigaste vi bör bära med oss framöver och till framtida generationer?

Det viktigaste för oss är att informera kommande generationer om att Förintelsen verkligen har ägt rum. Att människor faktiskt kan vara kapabla att genomföra fruktansvärda handlingar och att mänskliga rättigheter aktivt måste skyddas om de inte ska riskera att monteras ned. Det har hänt i historien och händer även i vår tid runtom i världen. Här har museer en viktig uppgift att förmedla historia. På Historiska museet ser vi också som viktigt att skildra Förintelsen och andra världskriget som en del av Sveriges historia. Syftet med produktionen är att uppmärksamma de sista levande vittnesmålen efter Förintelsen, och att öka kännedomen om Förintelsen och händelsernas kopplingar till Sverige.